Hur kan man skada den man älskar..

De här är ett ämne som ligger mej varmt om hjärtat i dubbel bemärkelse, Ena sidan av mig är hatisk och den andra är igenkännelse. Läste nämligen i aftonbladet idag om en kvinna som svävar mellan liv och död för att hennes make nästan har slagit ihjäl henne eller han är övertygad om att han har gjort de. Hur kan man vilja skada den man älskar? för mig är de här ofattbart men ja vet att existerar, och jag har varit med om saker inget barn någonsin ska vara med om. Varför måste man ta till våld kan man inte disskutera som civiliserade människor, men de här är män som finns ibland oss vi tror att vi känner våra käraste men tyvärr så kan ja meddela att du egentligen inte vet ett skit.
Ja vet hur de är att leva i rädsla att vakna upp till bråk att tro att sin egen mamma ska dö! vet ni hur de känslan känns? men ja vet, du är så rädd att du inte ens kan andas, du tänker irrationellt du tar till flykt men du vet att din käraste mamma blir slagen och du hör hur hon gråter och säger snälla sluta! Då du tror att du inte kunde känna sån smärta, men i just den stunden så håller ditt hjärta på att spricka av sorg, du kan inte hjälpa din älskade mamma för att du är för rädd, och efteråt tänker du varför vågade ja inte säga ifrån? svaret är enkelt du är för rädd, skulle du frivilligt gå in till ett lejon som nyss fångat ett byte och säga stopp?! nej du skulle troligtvis bli nästa offer..
Jag kan inte förstå vad de är som slår slint när man inte bryr sig om att tårarna rinner och orden snälla sluta ekar tomt i ditt huvud när du fortsätter mata slag! varför blir man kvinnomisshadlare..
Men de är tabu att prata om, folk ska inte veta om någonting. Ja har så starka minnen av min barndom som ingen mer än jag vet om, vet ni hur många gånger ja har försökt fått tag på min mamma och hon inte svarar och den första tanken i mitt huvud är att han har lyckats slå ihjäl henne? ska en 13-åring behöva ha sådana tankar i sitt huvud,
Mitt hat kommer aldrig förändras. Ni skulle bara veta hur många gånger ja blivit förbannad över denna man som förstört min mamma!
När folk säger att man måste förlåta för att komma vidare har fel ja kommer aldrig kunna förlåta en sådan person och den personen kommer alltid behöva se sig om axeln för hatet är något som förblindar en och en vacker dag händer de alla hoppas på!
Jag blir riktigt upprörd när ja läser om sånna här hemskheter, för de tar mig tillbaka 10år, jag kan inte förstå varför vi kvinnor ska vara utsatta, den dagen en kille lägger handen på mig kommer ja slå tillbaka för allt va livet är värt!


Kommentarer
Postat av: Sofiaa

Kära vän. Jag finner inga ord. Vissa saker kan man inte glömma, för de sitter så djupt inne i en, men man kan försöka gå vidare.. Inte så lätt som folk säger, jag vet. Det är klart ett psykiskt fel i dessa män, och i fallet du pratar om verkar det ju vara genetiskt.. Sitter här och lutar mig tillbaka och bara försöker komma på något vettigt att skriva, men känner mig tom. Jag har inget svar. Det som gör mest ont att de verkar tycka att det för det första är okej, sen att de tycker det är roligt. "Hahaha men det var ju bara på skoj?" Sjuka, sjuka människor. Sen fjäska röven av sig för närastående för att få oss offer att verka som galningar som hittar på.. Men, det måste enligt min mening vara ett genetiskt allvarligt fel eftersom mamman som är utsatt av våld av dem själv förnekar och menar på att vi alla ljuger? Det tyder starkt på hur sjuka de är. Det vi kan göra honey är vara glada att vi slipper skiten, och inom snar framtid så kommer resten lösa sig också, det vet jag. Jag älskar dig min fina bästa vän, jag finns här, det vet du.

2010-10-24 @ 13:01:51
URL: http://www.sofiaastahl.se/
Postat av: Emma - om man mognar ruttnar man

Jag saknar det också, kussemurran ^^

Det var en go tid det där :)

Som du säger, han taggar andra men han själv kunde man inte ens adda på facebook, så noga var han :P haha!

2010-10-25 @ 22:02:54
URL: http://emmavestergaard.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0