Min älskade morfar blir bara sämre och sämre och är snart på väg upp till Nagiala. Det är jobbigt att se på hur han tynar bort och försvinner mer och mer de enda vi kan göra är att lindra smärtan och ångesten. Oavsett hur mycket man än har förberett sig så går de aldrig att tycka att de är okej... Min älskade morfar har kämpar och varit så envis men nu börjar kroppen säga ifrån. Visserligen har ja kvar min mormor och farmor och farfar men de är ändå inte okej att livet har sin gång.. Hade ja fått som ja velat så hade dom levt tusen år till men ja vet att de inte är rättvist..ja har gråtit flera gånger idag och de blir inte bättre utan jobbigare. Har fått instruktioner om hur vi ska sköta smärtpumpen och även stesolid
Som vi kan ge vid behov så de blir mitt ansvar men sol-teamet är fantastiskt känns så tryggt mitt i allt de ovissa. Älskar min finaste morfar och såklart hela familjen!