Ibland kan man inte säga allt om sig själv för att man är rädd för att folk ska börja döma en, och de finns ingen som kan säga att dom är fördomsfria. Men när man träffar nya människor så berättar man inte sina innersta hemligheter och blottar sig för de är precis de man gör när man träffar en potentiell vän man blottar sitt inre men delar med sig om saker och väntar på att personen ska göra desamma.
Ibland så tar den här personen avstånd från dig efter de den hört och de är då man blir sårad och håller inne med allt även om jag skulle vilja berätta allt så är omständigheterna sådana att ja är så sjukt rädd att bli sårad så ja har slutat berätta de ja vill utan bara artighetsfraserna för de flesta vill inte höra om hemskheterna.
Men när man själv måste uppleva saker flera ggr om och handskas med verkligheten.
De gör dig stark och du ler och visar inte de riktigt känslorna, de dagar du gråter då kommer du på en ursäkt.
Och jag gråter och är arg men de gör ja hemma för här slipper ja vara glad hela tiden här kan ja må dåligt.
Jag bär på en uppsjö av olika känslor som ibland drabbar samman.
Mitt liv har varit långt ifrån enkelt.

Va är de för fel på dom personerna som vill skada sin egen familj? och den enda respekt den personen får är rädsla de är ingen kärlek i den respekten som de borde! Varför början man slå den man älskar för ? varför tänder man på sina styvbarn ? De är inget normalt beteende..
Innerst inne vet personen nog i fråga att de är sanning och ja äcklas till tusen.
Men va händer när den svaga blir stark! ja då blir hon stark och backas upp av en rad av människor som skulle vilja se till att de aldrig händer igen att de tar slut!..Nu är de den starka som är rädd för den har rivit upp ettt helvete som den aldrig trodde fanns!
Jag är starkar och bättre än vad någon någonsin skulle tro den här gången kommer ja stå som segrare!
Jag vet vilka som står bakom min rygg men vet du vem som står bakom din?!