Ja åkte ju som sagt hem från Östersund igår och ja hade på känn att de skulle gå fel för ja har alltid sådan tur när ja ska åka någonstans. De började med att tåget från Östersund till Sundsvall var inställt så de blev buss som ja nästan höll på att missa sen vänta i 2 timmar i sundsvall sen när vi nästan var framme i stockholm så berättade sj så gulligt att vårat tåg till örebro var inställt och att vi skulle kontakta kundtjänst och då där på plats hade ja kunnat explodera, ja ville ta mig hem i lugn och ro och bara sova så ja kunde plugga idag men nej. Vi fick ersättningsbuss som gick 50 senare än när tåget skulle gå. Och eftersom bussen var tåget så skulle de envist stanna på varenda ställe tåget stannade på även fast folk hade försvunnit för länge sen. Så vi anlände till örebro runt 3 på natten så de var bara att ta taxi hem.
När ja precis satt mig i taxin så kommer de ett par killar som vill åka med till studentgatan och de va ju ändå på vägen så ja sa ja och när vi släppte av dom så ville dom prompt betala för mig me bara för att ja lät dom åka med mig i taxin så dom slapp vänta, Och de sa dom var för att ja va så snäll så de här me Karma ja jag börjar inse att allt handlar om de.
Världen är väldigt liten för i väntan på ersättningsbussen började ja prata med en tjej som gått i samma klass som P Nathalies pojkvän och är från Kiruna va är oddsen för de?! Så vi pratade och hade riktigt trevligt och de underlättade resan en hel del,
De som var positivt var att ja fick nya kontakter, en gratis taxi resa och pengarna tillbaka på biljetten!
Så de blev en bra dag trotsallt.
Men ja saknar min Nath!!


Sen fick ja reda på att tumören som min morfar har, den har blivit större och växer för fort så ja ber till alla makter att sakta ner förloppet. För ja vet att oddsen för att överleva Lungcancer är väldigt dåliga.
Men ja vill gärna ha kvar morfar ett par år till är de för mycket begärt?!.....