Har nyss sett dokumentären om Candhra som ville få rätt att ta livet av sig efter flera år av helförlamning och WoW säger jag verkligen, den sved till i hjärtat men samtidigt var skildringen inte tragisk utan positiv och man speglade allt de bra och hon förklarade varför hon ville dö! Och lagen förbjuder aktiv dödshjälp men tack vare sitt brev har de blivit mediastorm om dödshjälp och vad som kan räknas till de. Hon hade ett utav de starkaste skälen och hon va inte deprimerad utan kände att hon gjort allt hon kunnat och nu hade hon fruktansvärda smärtor. Hon blev min idol för hon visar att de inte är hopplöst att leva med ett handikapp utan hon har gjort allt som jag gjort ungefär, men man blev berörd. Och tankarna började snurra hur hade jag själv velat ha de?! hade jag varit med om en olycka eller något som gjort mig som en grönsak alltså inget liv kvar i hjärnan eller att jag blir utvecklingsstörd eller ett kolli så vill jag också dö, för jag vill inte leva de livet och inte vara medveten om omgivningen eller mitt tidigare liv, jag hade velat donera alla mina organ och sen stänga av alla livsuppehållande åtgärder. Jag vill inte spendera resten av livet på ett sjukhus och inte ens veta vilken dag de är. Nej de va en sjukt bra dokumentär. Nu sitter jag och lyssnar på massa bra musik och funderar på att hoppa i sängen och försöka sova eftersom de blev ganska lite sömn igår men som vanligt så sover jag så dåligt här, vet inte om de beror på hur sängen står att jag ligger under fönstret men jag kan aldrig somna utan att ligga och vrida mig tusen ggr. Borde kanske träna mig trött alltså helt utmattad, börja och springa på kvällarna alltid en tanke ;D
Har även bokat in att vara lite hunvakt i sommar och de ska bli riktigt trevligt älskar hundarna och samtidigt får ja en orsak att ut och gå och träna lite muskler eftersom de är två kraftpaket jag ska se efter :)
Tänke ladda upp lite bilder imorrn på när vi va och promenerade i Färnäs och rättviksmarknad