Har nyss pratat med Nattis har undvikit de ett tag då ja vet att ja inte mår bra efteråt. Men ja kan inte undvika dom heller ja vill att dom så gärna ska komma hem, och de känns svårare för varje dag som går för de känns som deras pappa manipulerar dom, De här är verkligen skit jobbigt.. Höll god min för nattis när vi pratade men efteråt kom tårarna och de ville inte ta slut.
Jag älskar dom så myckte att de gör ont i hjärtat och vill att allt de här ska vara en mardröm men lik förbannat när ja vaknar så påminns jag om att de är på ritkigt.
Någonstans finns de kärlek ,någonstans finns de hopp, någonstans finns de värme, någonstans går solen upp!