Natten närmar sig med storm steg men jag vill inte somna för då kommer alla tankar allt som inte ska komma upp och jag ligger och grubblar tills ångesten sitter som en klump i halsen och ja känner hur paniken håller på att få tag i mig, jag måste tända lapman och lyssna på musik eller dricka nått varmt som gör mig lugn,,sen ligger ja med lampan tänd och somnar sent in på natten av ren utmattning, jag känner ingen trygghet jag kan inte gå ut och gå bara för att komma på andra tankar de är inte Mora ja bor i längre..Jag känner en sån otrolig frustration över mycket val jag borde ha gjort annorlunda saker som straffar mig nu jag ältar och ältar tills de inte finns några fragment av tankar kvar utan bara våldsam ångest som vill få mig att skrika tills luften tar slut. Jag vill vara stark jag vill inte be om hjälp de är jag som hjälper andra, de är jag som åker halva jorde runt för att träffa dom jag mår bra av att träffa jag skulle vilja vart miljonär nu och bara kunna åka när jag vill och få tröst och höra alla värmande ord. Jag är en duktig skådespelare jag klistrar på mig ett leende och de är ingen som ifrågasätter varför jag jämt ler och är glad, mina vänner i Örebro säger samma sak som jag utstrålar- Du är jämt så glad.
NEJ jag kan också må dåligt jag har gjort val som ja skämms över att berätta som kommer få mig att framstå som en idiot och jag har inte vågat berätta för någon för ja vill inte nån ska tycka illa om mig jag litar inte på min magkänsla att dom kommer förstå för att dom är mina vänner men ja är rädd!..tragiskt tycker många ja jag är nog de. Jag har ont, ont i själen av allt jag håller inne allt som aldrig kommer till ytan utan som ligger och bubblar tills kroppen inte orkar längre och ja gråter tills de inte finns mer gråt kvar jag är rädd så otroligt rädd för mig själv,
Jag är inte värd allt de här...